Konsekvenser

 Kommentarer kring förslagen i slutbetänkandet:

  • De privata företagens vinster inom välfärdsområdet uppgår till cirka 0,6 % av kostnaderna för välfärden. Det kan knappast vara det stora problemet. Dessutom visar en nyutkommen studie att de mest lönsamma företagen som driver äldreboenden levererar minst lika hög kvalitet som de mindre lönsamma företagen. Vidare visar forskningen och tillgängliga undersökningar att privata aktörer har lika hög eller högre kvalitet än de offentliga utförarna på nästan alla områden.
  • Det pågår idag ett omfattande arbete med att mäta kvalitet inom välfärden – både inom forskarvärlden och bland privata och offentliga utförare. Utvecklingen går hela tiden framåt och detta är centralt för att vi ska kunna utveckla morgondagens välfärd och för att skattepengarna ska kunna användas mer effektivt. Mot den bakgrunden är det uppseendeväckande att utredningen helt avfärdar möjligheten att mäta kvaliteten i välfärden.
  • Det stämmer inte att kvalitetsutveckling inte är möjlig vid upphandlingar av välfärdstjänster. Avtalen kan utformas så att t ex teknisk och medicinsk utveckling ska ske kontinuerligt. Alternativt kan revideringar göras vid avstämningar, och då kan t ex fler kvalitetsparametrar läggas in.
  • Det är svårt att tolka utredningen på annat sätt än att Reepalu vill smyga in förslag om enhetsredovisning, det vill säga att varje enskild enhet ska redovisa sin ekonomi. Det skulle medföra att företag med flera enheter få svårare att till exempel kompensera tillfälliga intäktssvackor eller finansiera satsningar på enskilda enheter. På sikt skulle detta bli förödande för utvecklingen och stabiliteten i välfärden.
  • Svenskt Näringsliv delar utredningens bedömning om vikten av att sätta individen i centrum och att ha en bättre samordning inom vård och omsorg, samt vikten av ett ökat förtroende för medarbetarna i styrningen av välfärden. Däremot finns inget belägg för utredningens slutsats – att mångfald och privata aktörer står i motsats till detta. Det handlar om att vi behöver mer professionella inköpsorganisationer och utvecklad kvalitetsmätning.
  • Svenskt Näringsliv anser att förslaget att privat finansierad sjukvård inte får bedrivas i samma juridiska person som offentligt finansierad sjukvård kommer att försvåra för möjligheterna att ta emot t ex patienter med sjukvårdsförsäkring, vilket är negativt bl a eftersom denna avlastar den offentligt finansierade vården.

Slutsats

Reepalus andra delbetänkande andas total uppgivenhet inför de förutsättningar och möjligheter som finns i den moderna välfärden. Det viktigaste för utredningen är inte att höja kvaliteten i välfärden utan att stoppa privata aktörers vinster– oavsett vilka effekter det får.

Konsekvenser av förslagen i huvudbetänkandet

Svenskt Näringsliv har gett PwC i uppdrag att göra en oberoende analys av det vinsttak för välfärdsföretag som föreslås i Välfärdsutredningen ”Ordning och reda i välfärden” (SOU 2016:78). Analysen går att läsa i sin helhet i rapporten ”Avkastning på bokfört operativt kapital i välfärdsbolag”.

Utredningens förslag innebär att välfärdsföretagens maximala avkastning begränsas till sju procent plus statslåneräntan på företagets bokförda operativa kapital. I utredningen görs gällande att detta är skäligt med hänsyn till att välfärdsbolagens avkastning på bokfört operativt kapital överstiger den avkastning som är rådande i tjänstesektorn som helhet.

PwC har genom analyser presenterade i rapporten kommit fram till följande slutsatser:

  • Avkastning på bokfört operativt kapital är ett avkastningsmått som framför allt är tillämpbart på kapitalintensiva bolag. När det tillämpas på tjänsteföretag med små bokförda tillgångar blir resultaten lätt orimliga/intetsägande med oändligt hög avkastning.
  • Utredningens jämförelse mellan avkastningen på operativt bokfört kapital för välfärdsföretagen och tjänstesektorn saknar relevans. Detta beror på att tjänstesektorn som helhet innehåller branscher som till sin verksamhethet och tillgångsstruktur är olika välfärdssektorn.
  • Förslaget om vinsttak för välfärdsbranschen från utredningen mynnar i praktiken ut i ett vinstförbud för de allra flesta företagen. Detta beror på att när vinsttaket sätts i relation till välfärdsföretagen låga bokförda operativa kapital blir den tillåtna rörelsemarginalen så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud.
  • Välfärdsföretagens möjligheter att bedriva sin verksamhet blir påtagligt begränsade om utredningens förslag blir verklighet. Företagen kommer att ha små möjligheter att bygga upp ekonomiska buffertar vilket gör dem mycket sårbara för ekonomiska störningar.

PwC bedömer att en rörelsemarginal över tid under två procent som regel är otillräcklig i välfärdsbranschen för att driva en ekonomiskt sund och stabil verksamhet. Om förslaget till vinsttak skulle genomföras skulle nästan 80 procent av välfärdsföretagen tillåtas ha en rörelsemarginal som inte når upp till två procent. Inom delbranscherna förskola, grundskola och personlig assistans är andelen företag som får ha en rörelsemarginal som inte når upp till två procent ännu högre, 90, 88 respektive 94 procent.

Samhällsekonomiska konsekvenser

I en annan rapport, ”Om Välfärdsutredningens utgångspunkter och de samhällsekonomiska konsekvenserna av att begränsa välfärdsföretagens vinster”, har docent Henrik Jordahl och ek. doktor David Sundén, på uppdrag av Svenskt Näringsliv, analyserat de samhällsekonomiska konsekvenserna av att begränsa välfärdsföretagens vinster. Deras slutsatser sammanfattas nedan.

”Utgångspunkterna för hela utredningen är falska.”

Regeringens huvudmotiv för Välfärdsutredningens uppdrag att föreslå vinstregleringar för företagen inom välfärdssektorn kan sammanfattas med att ”vinstutdelning innebär ett betydande läckage av skattemedel”, ”välfärdsföretagen gör mycket höga vinster” och ”vinstsyfte hämmar kvaliteten hos vinstdrivande företag”. En analys visar dock att dessa utgångspunkter kan avfärdas som falska.

  • Läckaget av skattemedel är försumbart. En vinstreglering kan återföra resurser som högt räknat motsvarar 6 promille av de totala kostnaderna för välfärden, vilket inte kan ha någon betydande påverkan på de tjänster som kommer brukarna till del.
  • Företagen gör inte några övervinster och rörelsemarginalen är ett lämpligt mått på detta. Rörelsemarginalen mäter välfärdsföretagens överskott i förhållande till vad de tilldelas i skattemedel, det vill säga det mäter hur mycket som kan tänkas läcka ut ur välfärden. Den genomsnittliga rörelsemarginalen ligger på cirka 6 procent, vilket är i paritet med jämförbara branscher.
  • Företagens vinst går inte ut över tjänsternas kvalitet. Det finns inga empiriska belägg för att så skulle ske på ett systematiskt sätt. I rapporten visas också att de mest lönsamma företagen inom äldreomsorgen levererar minst lika hög kvalitet som mindre lönsamma företag.

Negativa samhällsekonomiska effekter

En trolig följd av en vinstreglering är att företagens kostnader av engångskaraktär kan bedömas öka.

En annan konsekvens är att kostnadseffektiviteten minskar. Dessutom kan investeringar och nyföretagande bedömas minska genom ett politiskt satt vinsttak.

Mot bakgrund av att de som ska dela på de offentliga välfärdsresurserna blir allt fler är det angeläget att öka produktiviteten i välfärdssektorn. Försämrade drivkrafter för nyföretagande, investeringar, produktivitet och kostnadseffektivitet är därmed fel väg att gå.